Så ska patienter få ökad tillgång till rätt läkemedel

Fler svårt sjuka i Sverige kan få tillgång till läkemedel, samtidigt som samhällets pengar används klokare. Det är läkemedelsföretagens vision för ett reformerat läkemedelssystem. Nu lanserar Lif en handlingsplan för hur branschen vill
bidra till förändringen. /TEXT LINDA SWARTZ

Det svenska systemet för hur läkemedel introduceras och finansieras i vården behöver förnyas, enligt Lif – branschorganisation för de forskande läkemedelsföretagen.
Det nuvarande systemet är 20 år gammalt och inte anpassat till den utveckling som skett på läkemedelsfronten. Både sällsynta diagnoser och breda folksjukdomar
kan behandlas på helt nya sätt.
– Vi har haft en väldigt snabb framväxt inom det som efterfrågas i den svenska life science-strategin, men innovationerna måste också leda till patientnytta och till utveckling av hälso- och sjukvården, säger Lifs tillförordnade vd Karolina Antonov.
Genombrottet för precisionsmedicin har även gjort det möjligt att behandla många sjukdomar och tillstånd där det tidigare har saknats behandling.
Men enligt Lif innebär dagens finansieringssystem – där regionerna har det ekonomiska ansvaret för de läkemedel som enbart ges i sjukvården – att patienter riskerar att bli utan livsviktig behandling. Antalet patienter med en viss diagnos kan vara ojämnt fördelat mellan regionerna. Det kan leda till att en del regioner inte anser sig ha råd att finansiera vissa läkemedel.

– I dag sker mycket av läkemedelsutvecklingen inom den typ av läkemedel som är regionernas ansvar. Därför ser vi att det behövs ett statligt stöd till regionerna som motsvarar läkemedelsförmånen, säger Karolina Antonov.

Förutom förändringen ovan vill Lif främst se ytterligare två: ett enda spår för introduktion av läkemedel samt en nationell funktion för prissättning och förhandling (se ovan). Målet är inte bara att systemet ska säkras för framtiden, utan också vara transparent och ekonomiskt hållbart.
Lif är inte ensamma om att se behoven av ett modernt läkemedelssystem. Även regionerna och Tandvårds och läkemedelsförmånsverket, TLV, har vid olika tillfällen uttryckt liknande tankar. För att ännu bättre kunna bidra till reformeringen av systemet vill Lif se att samarbetet formaliseras mellan alla viktiga aktörer: Regeringskansliet, regionerna, TLV – och läkemedelsbranschen. – Med ett formaliserat arbetssätt skulle vi gemensamt kunna få fram ännu bättre lösningar på de utmaningar som finns. Där vill vi som bransch delta med vårt perspektiv och bidra till ett system som är långsiktigt hållbart.

Genom dessa förändringar hoppas Lif att fler patienter får tillgång till bästa möjliga behandling. För detta krävs att läkemedelsföretagen upplever det som meningsfullt att ansöka om ett svenskt godkännande av nya läkemedel. Efpia, den europeiska organisationen för läkemedelsindustrin, har låtit ta fram siffror på hur många av de läkemedel som godkändes på EU-nivå 2018–2021 som sedan blev tillgängliga för svenska patienter. Det var endast 60 procent, sämre än nio andra EU-länder trots Sveriges starka life scienceindustri. Karolina Antonov betonar att Sverige bara är ett av många länder i EU vars läkemedelssystem inte fungerar väl.
– Detta är en del av bakgrunden till att hela EU:s läkemedelslagstiftning nu ses över. Men allt går inte att lösa med nya lagar. Europas samlade läkemedelsbransch är ense om att dialog och gemensam utveckling är vägen framåt./P

Karolina Antonov

Ett nytt läkemedelssystem berör patienterna. Prio i vården frågade Andreas Jarblad, ordförande för patientorganisationen Riksförbundet Cystisk Fibros, om vad det skulle betyda för dem.

Andreas Jarblad, ordförande för patientorganisationen Riksförbundet Cystisk Fibros

Vad anser du om huvudförslagen i Lifs handlingsplan för ett modernt läkemedelssystem?
– De är genomtänkta och konstruktiva. Vår linje i Riksförbundet Cystisk Fibros är att ett förstatligande av kostnadsansvaret för särläkemedel skulle vara ett angeläget
första steg i ett eventuellt förstatligande av hela ansvaret för vården. Det skulle utjämna kostnadsbördan för regionerna när nya behandlingar introduceras för patientgrupper som är ojämnt geografiskt fördelade. – Förslaget om ett sammanhållet spår för introduktion är också bra. I samband med det borde man ta sig an bristen på transparens och förutsebarhet vid ansökan om introduktion av klinikläkemedel. Det skulle gynna patienterna samtidigt som det skulle öka chansen att fler företag vill försöka introducera sina läkemedel i Sverige.

Vilka fler förändringar skulle ni i förbundet vilja se, som inte finns i
handlingsplanen?
– Vi tycker att det borde inrättas en statlig funktion som ska ansvara för horisontspaning. Den ska också kunna initiera förhandlingar och verka proaktivt för att svenska patienter ska få nytta av nya läkemedel. I dag är det upp till företagen att söka sig till Sverige, men det ligger ju även i Sveriges intresse att medborgarna får del av livräddande behandlingar. – Det behövs också en översyn av hur hälsoeffekter beräknas för livsavgörande läkemedel vid medfödda sjukdomar med livslång behandling. Ett läkemedel
som förlänger ett nyfött barns liv från 40 år till den svenska genomsnittliga livslängden 82 år värderas i Sverige i dag lägre än ett läkemedel som förlänger en 80-årings liv med nio år. Det är orimligt att inte barns framtida liv åtminstone räknas upp i takt med den ekonomiska utvecklingen. Detta gör det mycket svårt att i Sverige bedöma om särläkemedel med långsiktigt bromsande effekt är kostnadseffektiva./P