“Min hustru är mitt allt”

Kurt Sander är 77 år, snart 78. Han berättar att han har varit sjuk i halva sitt liv och att han har varit inlagd på sjukhus otaliga gånger. Men inte sedan han kom till HND-centrum. /TEXT CATHARINA GISBY / FOTO STEFAN BLADH

– Jag tycker att jag får en fantastisk hjälp. Min hustru brukar säga att de rullar ut röda mattan för mig, säger Kurt Sander och låter mycket nöjd, fastän han är en hårt prövad man.
Förutom att han har diabetes, förmaksflimmer, problem med njurarna och ”ett rör i halsen” (hans egna ord) är han dessutom nästan blind.
– Jag kan inte gå så långt utan åker för det mesta i en sådan där elektrisk scooter. Det var väl mycket grus ute och det skvätte upp så att jag fick en sten i ögat. De kunde inte göra så mycket åt det på sjukhuset, så numera ser jag bara om det är ljust eller mörkt. Och jag måste få särskilda ögondroppar morgon och kväll för att synen inte ska bli ännu sämre.
Utan hustrun Monica skulle han inte klara sig, betonar han.
– Hon är mitt allt.
Och så är han väldigt glad över att han är patient på HND-centrum. Dit välkomnades han för ungefär fem år sedan.
– Jag åkte ut och in på sjukhus. Låg ibland inlagd i månader. Senaste gången kom en sköterska in till mig och sa ”nu ska du få ett roligt besked, du är prioriterad”. Och så fick jag komma till HND-centrum och träffa Jonas Spaak. Vilken fantastisk läkare, så engagerad i det han gör.

Kurt Sander fick en helhetsbedömning som slutade med att en massa mediciner togs bort, men att han fick ”en ny som var lite starkare”.
– Sedan dess har jag inte varit inlagd på sjukhus. Och det är så skönt att bara behöva gå till ett enda ställe.
Kurt Sander berättar att han lämnar blodprov ungefär en vecka före ett besök på HND centrum. Under själva besöket blir han vägd och mätt och blodtrycket tas när han är både sittande och stående.
– De håller verkligen koll på mig och mina värden, och just nu är jag på den ”goda” sidan. Det känns bra. Jag är så tacksam, för jag har sett så mycket elände alla gånger jag varit på sjukhus. Det finns de som har det mycket, mycket värre än jag. Jag kan ju äta. Och använda rullator./P