TEMA: GOD & JÄMLIK VÅRD

God och jämlik vård – lika för alla?

Att alla ska ha samma rätt till en god vård och hälsa är något som de flesta i Sverige skriver under på. Men i själva verket är det stora skillnader i vilken vård man får. Det beror bland annat på bostadsort, kön, utbildning och inkomst. Vems är ansvaret för att det ser ut så? /TEXT ANNA HJORTH

Varje år mäter Folkhälsomyndigheten den svenska folkhälsan. I den senaste årsrapporten konstaterar man bland annat att människors livsvillkor påverkar möjligheterna att få vård i tid. Man skriver också att olika förbättringar i samhället inte kommer alla till nytta. Som exempelvis att screening för olika sjukdomar inte når alla grupper i samma utsträckning.

Marie Morell (M), som är ordförande i Sjukvårdsdelegationen på Sveriges kommuner och regioner (SKR), menar att fokus i diskussionen om en jämlik och god vård alltför ofta handlar om geografiska skillnader. Att det ser olika ut i landets 21 regioner.
– Men den bilden är för snäv, eftersom det också kan vara stora skillnader inom en och samma region. Till exempel beroende på var man bor längs en viss buss- eller spårvagnslinje. Vi vet att vi har olika hälsa och bemöts olika utifrån kön, ålder och socioekonomiska faktorer. Den typen av ojämlikhet gör vi inte rättvisa genom fokus på enkla lösningar, säger Marie Morell.
Samtidigt är vården i Sverige både god och jämlik, jämfört med många andra länder. Det slås fast i en färsk rapport från Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. Den visar bland annat att det är få i Sverige som avstår från att söka vård eller hämta ut medicin på grund av vad det kostar. Däremot är det färre än i andra jämförbara länder som har en ordinarie läkare eller sjuksköterska som de kan ta kontakt med.

Marie Morell (M), ordförande i Sjuk-vårdsdelegationen på Sveriges kommuner och regioner (SKR)

Undersökningen visar också att faktorer som utbildning, hälsa och ålder spelar roll för hur nöjd man är med den vård man får. Personer med högre utbildning har i allmänhet bättre erfarenheter av vården i Sverige än de som har kortare utbildning.
Marie Morell på SKR skulle vilja ha en bred debatt om vad en god och jämlik vård egentligen innebär.
– Ska jag kunna ställa krav på samma åtgärd, medicin eller operation bara för att min granne har fått den? Att någon annan fått något innebär ju inte automatiskt att samma sak är rätt för mig. Oavsett om vi bor i samma region eller inte.
Men det finns områden där regionernas olika agerande i vården faktiskt gör skillnad för patienternas hälsa. Där vården, och därmed möjligheten till en god hälsa, ser olika ut beroende på var man bor. Det kan till exempel handla om att en viss sorts läkemedel eller behandling ger bevisat bättre resultat än andra. Och där det finns evidens för att personer som får del av den nya medicineringen blir friskare än de som inte får det.
Ett sådant exempel är användningen av nyare läkemedel vid typ 2-diabetes. De hjälper inte bara patienterna att hålla blodsockret nere, utan ger också bättre skydd mot hjärt- och kärlsjukdomar. Något som är vanligt hos patienter med diabetes typ 2.

De senaste åren har användningen av den typen av glukossänkare ökat. Det visar statistik från E-hälsomyndigheten, som har tagits fram för Läkartidningens räkning. Statistiken visar också att det är stor skillnad i förskrivning i olika delar av landet. Region Stockholm ligger lägst medan Region Dalarna skriver ut mest per 100 000 invånare.
– Det är uppenbart att de här läkemedlen gör nytta, i synnerhet för patienter med känd hjärt- och kärlsjukdom. På det viset blir det en ojämlik vård som inte är önskvärd, när det är stora skillnader mellan olika delar av landet, säger Carl Johan Östgren som är professor i allmänmedicin vid Linköpings universitet och distriktsläkare på en vårdcentral.

Han tror att skillnaderna kan bero på att olika regioner inte har likadana riktlinjer för vilka läkemedel som man rekommenderar läkarna att förskriva.
– Det finns olika riktlinjer och kloka listor som ser olika ut. Det handlar om hur man har valt att lyfta fram den här nya gruppen av läkemedel. Och man kan vara olika aktiv i hur man väljer att implementera det här i diabetessjukvården, även om det står med på regionens kloka lista. Sedan kan det också spela en viss roll hur regionernas ersättningssystem ser ut, ifall kostnaderna fördelas ut på enskilda enheter eller om regionen har valt att stödja användningen av de här läkemedlen, säger Carl Johan Östgren.
Marie Morell på Sveriges kommuner och regioner menar dock att det inte enbart behöver vara negativt att läkemedel skrivs ut olika mycket i olika delar av landet.
– Jag kan absolut förstå frustrationen över att man inte förskriver samma läkemedel i lika stor utsträckning på alla ställen. Men det är också viktigt att vissa får gå före och prova det som är nytt. Den aspekten är också viktig att ta med, säger hon.
En annan aspekt när det gäller möjligheten till en jämlik och god vård är tillgången till en fast läkarkontakt. En rapport från Vård- och omsorgsanalys visar att bara en av fyra invånare har en fast läkarkontakt i primärvården. Den visar också att kvinnor oftare har en sådan kontakt än män och att personer som bor i mindre kommuner mer sällan har en fast läkarkontakt än de som bor i storstäderna. Tittar man på hur många som har en fast vårdkontakt som inte nödvändigtvis är en läkare, utan kan vara någon annan yrkesgrupp i vården, så är det vanligare i mindre kommuner.

Carl Johan Östgren är professor i allmänmedicin vid Linköpings universitet och distriktsläkare på en vårdcentral.

Foto: LINKÖPINGS UNIVERSITET

För patienter med typ 2-diabetes är det viktigt med en fast kontakt i vården. De flesta av dem, omkring 95 procent, behandlas i primärvården, säger Carl Johan Östgren.
– Det kan fungera hyggligt i diabetesvården ändå, även om de inte har just en fast läkarkontakt. Ofta finns det diabetessjuksköterskor som kan hjälpa upp situationen. På många håll bärs faktiskt diabetssjukvården upp av diabetessjuksköterskorna. Men på vissa håll finns inte det heller, och det är inte bra.

Men vems ansvar är det då om vården i Sverige inte lever upp till att vara god och jämlik för alla? Indelningen i regioner och det kommunala självstyret tycks vara en av orsakerna till att det är skillnader mellan olika delar av landet. Prioriteringar och organisation ser olika ut, beroende på vilka politiska beslut som fattas regionalt och lokalt. Men det är inte hela förklaringen, menar Marie Morell på SKR.
– Det handlar återigen om hur man definierar
jämlik vård. För mig handlar det om att man ska ha samma förutsättningar, oberoende av vem man är som söker vård. Oavsett vilken sjukdom jag söker vård för. Det viktiga är att vi skapar jämlika förutsättningar för en jämlik hälsa, säger hon./P