KATEGORI

Pandemin tuff tid för KOL-patienter

Pandemin slog hårt mot patienter med KOL - kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Många vågade inte söka vård och de vanliga kontrollerna ställdes in. Situationen har varit svår både för patienter och vårdpersonal, säger astma/KOL-sjuksköterskan Claire Johnson. /TEXT ANNA HJORT

När coronaviruset började spridas i Sverige på vårvintern 2020 stod det ganska omgående klart att spirometriundersökningar inte kunde genomföras som vanligt. Det luftburna viruset riskerade att spridas i stora mängder när patienten blåste i munstycket.
– Under lång tid fanns det inga virusfilter till spirometrarna, så då kunde man inte utföra spirometri. Jag försökte hitta egna lösningar, ett sätt var att använda en mindre spirometer som inte var kopplad till en dator. Till den fanns det virusfilter, men med lång leveranstid. Under tiden fick mina patienter gå ut och blåsa utomhus, berättar Claire Johnson, som är distriktssköterska med astma- och KOL-inriktning.

Claire Johnson driver eget företag och anlitas som specialistsjuksköterska av några privata vårdcentraler i Göteborgsområdet. Hon är också engagerad i att vidareutbilda andra astma/KOL-sjuksköterskor och har ett brett nätverk inom området. Hennes bild är att många patienter med KOL har drabbats hårt av pandemin. Det handlar både om att sjuka inte har kunnat få sin diagnos och därmed inte den vård de har rätt till, och om uteblivna kontroller av tidigare diagnostiserade patienter. Vården har varit förenklad och det har inte gått att följa Socialstyrelsens rekommendationer. Något som bekräftas i myndighetens egen utvärdering.

Den hårt ansträngda situationen i vården överlag gjorde också att många distriktssköterskor som normalt jobbar med KOL-patienter var tvungna att rycka in på andra håll. Specialistmottagningar kunde inte ta emot patienter när personalen behövdes vid exempelvis vaccinationer, provtagning eller i covidvården.
– Det är många som har känt sig otillräckliga eftersom de inte har kunnat hjälpa sina patienter. Sjuksköterskorna har känt en uppgivenhet och några har på eget bevåg ringt upp KOL-patienter och frågat hur de mått, med hjälp av självskattningsformulär. Sedan har de bokat in läkarbesök för dem som mått sämst, säger Claire Johnson. Trots att Claire Johnson har gjort allt hon förmått för att hålla kontakten med sina patienter, blev det en vårdskuld att beta av när smittspridningen minskade. Under pandemin var det också många patienter som själva var väldigt oroliga för att komma till mottagningen och därför avstod.
– Innan vaccinet kom var det många som tackade nej till besök. Och i början uppmanades ju äldre att inte alls komma till vårdcentralerna. Dessutom var det många som inte ville belasta vården i onödan. Så nu är läget ansträngt på många KOL-mottagningar, med långa väntelistor. På de vårdcentraler där jag jobbar har vi kommit ikapp. Men jag tror inte att vi riktigt kan se vilka effekter det har blivit för de här patienterna förrän på lite längre sikt.

Claire Johnson driver eget företag och anlitas som specialistsjuksköterska av privata vårdcentraler i Göteborgsområdet.

 

En viktig faktor för hur KOL-patienter mår är egenvården. Och för att den ska bli så bra som möjligt krävs det att patienterna går på regelbundna kontroller. Dels för att göra undersökningar, som spirometri, men kanske främst för att lära sig mer om sin sjukdom och vad man kan göra för att må bättre och förhindra försämring.
Inställda mottagningsbesök har sannolikt också påverkat egenvården och patienternas mående, menar Claire Johnson.
– Förutsättningarna för att patienterna ska få veta vad som går att göra för dem, och vad de kan göra själva, försämrades när besöken hos KOL-sjuksköterskan ställdes in. Och just vid KOL är det väldigt mycket patienten kan göra själv för att påverka sitt mående. Vid besök hos en KOL-sjuksköterska som arbetar efter Socialstyrelsens riktlinjer främjas vården. Ett exempel är att patienten får en individuellt utformad behandlingsplan med information om läkemedel och egenvård.
Claire Johnson tycker att vården av KOL-patienter borde prioriteras högre. Hon tror inte att det går att ta igen allt som förlorats överallt efter pandemin. Inställda spirometrier är inte det värsta, menar hon. Det är värre att många patienter har blivit mer ensamma, passiva och nedstämda under pandemin.

– Många har börjat röka igen, till exempel. Eller hoppat över den fysiska aktiviteten som är så viktig om man har KOL. Om en KOL-patient blir sämre i sin sjukdom så kostar det mycket både för individen i form av lidande och för samhället som står för sjukhusvård. Det gäller att förebygga och förhindra att de blir så dåliga att de hamnar på sjukhus, för då är risken stor att de dör.