PRIO I VÅRDEN

Så jobbar region Sörmland med hjärtsvikt

Vården av patienter med hjärtsvikt ser olika ut i olika delar av landet. I region Sörmland har man flyttat ut det mesta av hjärtsviktsvården till vårdcentralerna. Vården kommer närmare patienterna och det har visat sig vara ett lyckat koncept. /Text Anna Hjorth

Bättre behandlade patienter, ökad trygghet hos patienter och anhöriga och minskat behov av sjukhusvård. Så kan man sammanfatta fördelarna med det som kallas Hjärtsviktsprocessen i region Sörmland. Sedan ungefär tio år ska alla vårdcentraler i regionen ha en egen hjärtsviktsmottagning och alla patienter har en fast vårdkontakt – en hjärtsviktssjuksköterska.
– Vi har haft diabetesvården som förebild, kan man säga. Nu ingår det i grunduppdraget för alla vårdcentraler i regionen att tillhandahålla hjärtsviktsmottagning, det gäller både privata och offentliga vårdgivare i primärvården, säger Christer Magnusson, som är överläkare på medicinkliniken på Mälarsjukhuset i Eskilstuna och medicinskt ansvarig för Hjärtsviktsprocessen i regionen. Han förklarar att en viktig del i arbetet är att det finns tydligt definierat vad en hjärtsviktsmottagning ska vara för något. Hur bemanningen ska se ut och hur mycket tid som ska avdelas, till exempel. Att regionledningen har beslutat att satsa på den decentraliserade vårdmodellen har också varit avgörande för genomförandet. I processen följer man en standardvårdplan med checklistor. Syftet är att alla patienter som har hjärtsvikt ska få en systematiserad, evidensbaserad och säker vård. Målet är att lindra symtom, öka livksvalité och minska behovet av sjukhusvård. I förlängningen är målet att patienterna ska leva längre.

Christer Magnusson

Sjuksköterskorna är en viktig profession i region Sörmlands modell. Hittills har ungefär 60 sjuksköterskor fått en utbildning i hjärtsviktsvård på Mälardalens högskola och kan kalla sig för hjärtsviktssjuksköterskor.
– Vi har genomfört tre sådana utbildningar, så nu finns det hjärtsviktssjuksköterskor på de flesta vårdcentraler. Dessutom har vi två årliga träffar för alla professioner som jobbar i hjärtsviktsvården, en för hela regionen och en som görs områdesvis i Eskilstuna, Katrineholm och Nyköping. På så vis kan vi dela erfarenheter och upprätthålla kunskaperna, säger Christer Magnusson. En anledning till att regionen valde den decentraliserade modellen var att det fanns en studie från Linköpings universitet som hade kartlagt hur mycket hjärtsviktspatienter kontaktar vården. Den visade bland annat att patienter med hjärtsvikt ofta sökte akutvård när de till exempel var oroliga för något som de kopplade till sin diagnos. – Frågan var då hur vi skulle organisera oss för att i slutändan minska behovet av sjukhusvård. Vi kom fram till att den här modellen, med patienten i fokus och där även anhöriga får ökade kunskaper om diagnosen, kunde vara effektiv. Det fanns ett visst motstånd hos primärvården först, eftersom de var rädda att få en ökad belastning, säger Christer Magnusson. Men det visade sig att det inte finns något som tyder på att belastningen i primärvården skulle ha ökat totalt sett, förklarar Christer Magnusson. Däremot har man sett att bättre behandlade patienter i primärvården har minskat trycket på sjukhusen – och det under några år då söktrycket på akutmottagningarna ökade markant. – Ganska snart kunde vi visa att hjärtsviktspatienterna sökte mindre vård akut och hade färre och kortare vårdtider, jämfört med hur det varit tidigare. Trots att det totala antalet besök på akuten ökade i regionen så minskade diagnosen hjärtsvikt där, både i absoluta och relativa tal. Det ar ett tydligt kvitto på att modellen gjorde att patienterna kunde må bättre. Christer Magnusson säger att patienterna känner sig tryggare med sin sjukdom med den decentraliserade vården. De vet vem de ska kontakta och vart de ska vända sig med frågor och oro. Hjärtsviktssjuksköterskorna utbildar också både patienter och anhöriga vilket gör att egenvården blir bättre. – Det är trygghetsskapande att kunna höra av sig till sin hjärtsviktssjuksköterska om man till exempel går upp i vikt eller känner sig mer andfådd, vilket kan vara tecken på att tillståndet försämrats. Det går att vända sig dit tidigt och kanske få medicin intravenöst, så att man slipper åka till akutmottagningen. Det som är en av styrkorna i modellen – att sjuksköterskorna är så viktiga – innebär också en svaghet. Christer Magnusson berättar att omsättningen på hjärtsviktssjuksköterskor är hög och att man skulle behöva utbilda fler. – Personalomsättningen är en stor utmaning. Att hela tiden kunna ha tillräckligt många hjärtsviktssjuksköterskor kräver att vi regelbundet utbildar fler. En annan utmaning under pandemin är att det varit svårt för patienterna att kunna träna med sin fysioterapeut, något som är väldigt viktigt för den som har hjärtsvikt. /P